Fantasy Premier League

Principen gällande all typ av fantasifotboll är att de deltagande sätter samman ett eget ”drömlag” bestående av riktiga fotbollsspelare, utifrån en fastställd ”budget”. Detta drömlag tilldelas sedan poäng utifrån hur de valda spelarna presterar i de riktiga matcherna med sina respektive klubblag. Möjlighet finns att byta, köpa och sälja spelare, men detta kan bestraffas med poängavdrag. Vanligen väljs 15 spelare: en startelva och fyra avbytare.

Ursprunget till spelet kommer ursprungligen från USA, där man på 1960-talet började sätta samman egna baseballag och utdela poäng efter spelarnas prestationer. Där använde man sig dock av den statistik som publicerades vid säsongens slut för att utdela poäng. 1980 utvecklades systemet ytterligare genom att man i den s.k. Rotisserie Baseball League använde sig av den statistik som producerades under säsongen. På detta sätt tvingades deltagarna göra förutsägelser om spelarnas förväntade prestationer under kommande matcher – precis som riktiga tränare. 1988 uppskattade USA Today att en halv miljon människor ägnade sig åt fantasi-baseball, och redan året därpå utkom det första numret av Fantasy Sports Magazine, där flera fantasisporter avhandlades. Precis som på de flesta andra områden har internets utbredning inneburit en veritabel boom för olika typer av fantasisport, och gjort att fantasisportsektorn omsätter miljontals dollar i USA. Nu kan alla göra jobbet bättre än den där tränaren de alltid stört sig på. Det säger nämligen sig självt att fantasi-sporter tilltalar statistiknördar, kalenderbitare och alla som från sin plats i tv-soffan uttrycker klara uppfattningar om vad en tränare bör göra och inte göra.

Det första fantasi-fotbollsspelet skapades 1991 av Fantasy League Ltd. Vid denna tidpunkt ägnade sig ungefär en miljon amerikaner åt någon form av fantasisport. Tre år senare började BBC sända programmet Fantasy Football League, lett av komikerna Frank Skinner och David Baddiel ,där kändisar diskuterade fotboll och presenterade sina drömuppställningar.¬¬¬ Just drömlagselementet fick dock mindre och mindre utrymme med tiden, och försvann till slut helt, trots att programmet starkt bidrog till att göra spelet populärt i Strobritannien. Istället upptogs programtiden i allt större utsträckning av sketcher och intervjuer med kändisar med eller utan djupare fotbollskunskaper.

De exakta reglerna varierar mellan olika fantasiligor, men för det mesta tilldelas poäng för mål, målgivande passning, hattrick, hålla nollan (gäller endast målvakter och backar), rädda en straff, rankas högt i en tidnings matchreferat eller att utses till matchens spelare. Minuspoäng kan även utdelas, vanligen för att släppa in mål (målvakter och backar), få ett gult eller rött kort, missa en straffspark eller göra självmål.

Sjukdomar och skador kan snabbt förändra chanserna för ett tidigare topplag, precis som i verkligheten, återigen. Att hålla koll på fotbollsnyheter blir därför viktigt. För att dessutom förhindra att ”tränarna” ständigt byter ut spelare som blir sjuka eller skadar sig är antalet byten begränsat, och kan dessutom kosta i form av poängavdrag. Eftersom spelarnas individuella prestationer i respektive klubblag räknas samman behöver man dock ej placera dem i den position de vanligtvis spelar på.

Exempel på fantasi-fotbollsspel är Aftonbladets Drömelvan, Fantasy Premier League och Sportspundit Fantasy Football. Flera brittiska dagstidningar har även egna fantasispel.
Tävlan sker för det mesta mellan ihopsatta lag i en liten intern liga, som ofta sätts samman av ett kompisgäng eller liknande.